A Common Nordic Vision

image

Ingrid Kampås om Artikelkommentarer
Nätets makt skrämmer opinionsbildarna

Publicerad: 2011-09-30 17:09, Uppdaterad: 2011-09-30 18:09144 millningar
12 kommentarer

Är Sverige ett tigande land där tystnadens spiral härskar och människor inte vågar säga sin åsikt av rädsla för att avvika och bli utstötta? Ett land där de som tidigare hade problemformuleringsprivilegiet nu ser sin makt över ordet smulas mellan fingarna och därför kämpar med näbbar och klor för att få behålla det? Med påföljd att tigandet ökar mer och mer. Ett land där man för att få höra till i gemenskapen sjunger i kör med alla andra istället för att våga stå för det man tycker och i sitt hjärta känner är rätt?
I ett bra tag nu har Newsmill varit en debattsajt där artikelförfattare debatterat stort och smått i de mest skiftande ämnen. Jag har följt sajten varje dag även om jag bara läst de artiklar som intresserat mig, mer tid än så har jag inte. Jag har också själv skrivit några artiklar i ämnen jag känt varit angelägna för mig. Newsmill har enligt min åsikt gjort något stort – nämligen att monopolet på att debattera har tagits ifrån de tongivande i samhället, både inom politik och media, de som ägt det som kallas problemformuleringsprivilegiet, och debattera har istället blivit något som var man och kvinna i det här landet har fått rätt till att göra. Och då bli läst av en stor publik och få en chans att argumentera för sina åsikter och påverka samhällsutvecklingen. Inte bara Newsmill har bidragit till detta utan hela internet har blivit en demokratisk spelplan, öppen för alla medborgare. Helt uppenbart har det varit skrämmande för dem som tidigare suttit med makten över ordet i sin hand. De har fått panik när de inte längre kan sätta dagordningen för vad som ska debatteras. Nätet har skapat en demokrati, en yttrandefrihet de inte kan acceptera för att åsikter som de inte anser vara “rätta” har börjat höras.

Vad debatt och opinionsbildning verkligen är har jag tidigare inte tänkt så mycket över. Man skriver artiklar, får kommentarer och motartiklar. Gott så har jag tänkt. Men nu har jag stött på något som jag har svårt att släppa tankarna på och som jag tror skulle kunna vara givande för många att också tänka över, kanske kunde det rent av startas en debatt om just debatt.
Jag läste nämligen en bok för att recensera den för Borås Tidning. Boken heter Tystnader och tider, samtal med historien. En underbar bok, fylld av lärdom och tankeväckande resonemang. Författaren, professor emerita i historia, Eva Österberg, skriver där om olika typer av tystnad. En aspekt på det är att tystnad inte bara är frånvaro av ljud utan också frånvaro av tal. Människor kan av olika orsaker tiga, antingen påtvingat eller av egen fri vilja. Men min artikel här ska inte handla om tystnader i munkkloster, i diktaturer eller vid dödsbäddar, inte heller om krigsoffers val att tiga för att överleva. Det här ska handla om “tystnadens spiral”, när människor av skräck för att bli utstötta ur en social gemenskap eller bli sedda som avvikande, kanske drabbas av repressalier för att de går mot strömmen, tiger. Det handlar också om att opinion kanske inte alls bildas av debatt om rationella argument utan istället har sin grund i ett tigande från dem som blir rädda när någon annan ryter till ordentligt och på så sätt får fler med sig och att man då börjar tvivla på sin egen åsikt som ju egentligen är tvärtemot. Kanske, kanske, det finns ett tvivel, kanske har de andra rätt, tänker man. Man tiger därför och då ger man de högljudda ännu mer utrymme till att bli ännu mer högljudda och så plötsligt en dag har opinionen vänt. Den officiella, artikulerade, opinionen vill säga. De åsikter som är annorlunda vågar ingen längre yttra, de sägs inte längre högt.
Österberg tar den geniala Kejsarens nya kläder som exempel. Alla ministrar, till och med kungen själv, vet att det inte finns något tyg i bedragarnas vävstol. Men de vågar inget säga. Tänk om de inte skulle duga till sitt ämbete? Tänk om någon skulle tro att man är dum? Eller ond och elak? Rädslan att göra bort sig, att bli utstött, tar överhanden och rationella och kloka människor, till och med den gamle vise ministern litar inte längre på sina egna ögon och sitt eget hjärta, utan faller in i hopen av ja-sägare. Det håller på så här ända tills kungen går i paraden och ett litet barn, som ju inte har ett ämbete att förlora, ljudligt påpekar att kungen är naken.
Sådana här historier har många motsvarigheter i verkligheten. I politiska system, i företag och i offentlig förvaltning. Någon gång kommer det ett “barn”, en så kallad whistle-blower, som säger ifrån. Men de riskerar på grund av att de ser sin moral som personlig och viktig och har sådan rättskänsla att de måste säga ifrån, tyvärr att stötas ut, och gör det ofta också. Om de inte lyckas vända opinionen vill säga. När deras röst blir hög nog måste andra erkänna att den som säger ifrån kan ha rätt. Som fallet var i det som senare skulle bli lex Sarah. En undersköterska slog till sist larm om missförhållanden i vården och plötsligt ville ingen säga annat än att det hon sade var viktigt, så viktigt att man till och med ville stifta en lag. Sarah Wägnert klarade det, hon bröt tystnadens spiral.
På senare tid har en stor debatt startat om det man döpt till nät-hat. Några tidningar har stängt av kommenteringsmöjligheterna. Bland annat Dagens Nyheter. Ett av argumenten för det är att man vill stoppa detta så kallade nät-hat som man menar kan leda till att galningar som Breivik kan få näring för sina idéer och att ett fientligt debattklimat kan skapas som fortplantar sig själv och då bara ökar och ökar. Jag tror inte på detta motiv. Snarare tror jag som jag skrev ovan, att vissa opinionsbildare inte kan ta att de förlorat sitt problemformuleringsprivilegium, de ser det smulas mellan fingrarna och får panik när den allmänne medborgaren inte låter dem hållas, inte instämmer i deras tyckande, inte har samma åsikter som de har.
I flera år nu har jag läst kommentarer på många artiklar i DN, Svenska Dagbladet, Newsmill, Expressen och Aftonbladet. Det är sällan jag sett någon hatisk kommentar. Jag menar nu riktigt hatisk eller uppmanande till brott. Alla kommentarer är inte välformulerade, det medges. Och alla följer inte main-streamtyckandet som de officiella opinionsbildarna har. Men även Olle som kör lastbil och Lena som städar på kontor, de som har hedervärda och viktiga jobb som någon måste utföra i ett samhälle, måste få uttrycka en åsikt även om de inte fått en utbildning som lärt dem att skriva snitsigt och elegant. Precis som en artikelförfattare på Newsmill kan vara frustrerad över något, till exempel betygssystem eller ubåtskränkningar (två av dagens Newsmilltexter) så är Olle och Lena frustrerade över många saker. De måste också få säga sin mening i ett demokratiskt samhälle. Och de måste få lov att vara anonyma. Tyvärr. Just på grund av den utstötning som drabbar den som har “fel” åsikter. Tyvärr igen – opinionsklimatet i det här landet är sådant att inte alla människor vågar ha helt motpols åsikter mot de mest etablerade tänkesätten. Och det gäller inte bara Olle och Lena, även människor med en position i samhället beter sig så här. För att citera Österberg: “Människor hyser ofta en längtan efter att vara accepterade i det de tror är de rätta kretsarna. I denna sin åstundan drivs de ibland så långt att de förnekar sitt samvete och sitt omdöme. De förtiger sina egna åsikter och smälter in i en kollektiv feghet.” Människor är alltså rädda att bli utstötta eller sedda som onda eller dumma om de säger sin åsikt. Men att kasta på dem epitetet nät-hatare är att tysta dem ännu mer.
Så hurdant är debattklimatet i det här landet? Lever vi i en konsensuskultur som är större än vi vill erkänna? Är Sverige ett tigandets land? Lever vi i ett land med en massa nakna kejsare där få vågar påstå att de enligt deras åsikt är nakna och inte har några vackra kläder?
Jag har inte svaren här. Jag ställer bara frågorna. Till eftertanke för den som har lust att svara.

http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/30/n-tets-makt-skr-mmer-opinionsbildarna

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: