A Common Nordic Vision

image

Howard Duncan: Moral dåligt rättesnöre för invandringspolitiken

Publicerad: 23/05/2011  08:03

Om man ser invandring som en moralisk fråga bäddar man för problem i framtiden.
Se invandringen som en ekonomisk tillgång i stället och välj invandrare som  passar arbetsmarknaden, säger den kanadensiska experten Howard Duncan.

– När man gör invandrarna till välgörenhetsobjekt så nedvärderar man deras förmåga att bidra till samhället. De kanske inte ens får arbeta, säger professor Howard Duncan från universitetet i Ontario i Kanada.

– Som välgörenhetsmottagare kommer invandrarna att belasta den offentliga ekonomin och välfärdssystemet utan att kunna betala tillbaka speciellt mycket, om något. Det kommer en punkt då folk får nog och börjar ogilla både systemet och invandrarna. Systemet förlorar sin trovärdighet.

Det har hänt till exempel i Sverige, säger Duncan.

– Det finns en lärdom för Finland i det här: om man baserar den finländska invandringspolitiken på moral så alienerar man i längden de finländska skattebetalarna. Det vore ett misstag, säger Duncan som häromdagen föreläste i Åbo.

En invändning mot det moraliska resonemanget är också att det är en mänsklig rättighet att få lämna sitt land, men inte att få invandra i något visst annat land, påpekar Duncan.

 
Duncan framhåller i stället den kanadensiska modellen som ett exempel. Landet har allt sedan slutet av 1960-talet gått in för att aktivt både locka och välja invandrare som kan bidra till näringslivet.

Kapital, inte kultur

Huvudfrågan som vi ställer en invandrare är inte om han eller hon är en trevlig person som kanadensarna kommer att gilla, en som har rätt kultur, religion eller hudfärg, utan vad invandraren har att ge landet, vilket mänskligt kapital han eller hon tillför oss.

– Mest är det fråga om utbildningsnivå och arbetserfarenhet, men också i någon mån om ålder, för vi tänker också på befolkningens åldersstruktur.

Den andra pelaren i den kanadensiska invandringspolitiken är att mångkulturalism är ett mål i sig.

– Den är rentav inskriven i grundlagen, påpekar Duncan.

I Kanada betyder ordet att man uttryckligen erkänner invandrarens rätt att behålla och odla sin egen kultur också i Kanada.

– Vi talar inte om att folk skall förvandlas kulturellt. Vi uppmuntrar dem bara att delta i samhället med den kultur de har, att göra sin insats.

Ingen evig identitet

Det betyder också att man säger klart ut att den nationella identiteten inte är eller skall vara oförändrad, utan stadd i ständig förändring.

Följden är att Kanada är ett så mångkulturellt samhälle att många rentav skulle inkludera det i själva definitionen av identiteten, säger han.

– För länge sedan hade vi ett samhälle som egentligen var två parallella, ett engelskspråkigt och ett franskt. Sedan har vartdera samhället förvandlats och diversifierats väldigt mycket utan att vare sig förlora i sammanhållning eller övergå i en xenofobisk fas.

– Det tror jag också att europeiska länder kan göra. Finland kan göra det. Finländare är väl inte så mycket annorlunda, säger Duncan och ler uppmuntrande.

 
Mathias Luther

http://m.hbl.fi/page/4/2

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: