A Common Nordic Vision

Archive for the ‘Stockholm’ Category

Brits in Sweden to forge northern alliance

image

Brits in Sweden to forge northern alliance

Published: 9 Feb 12 17:25 CET

Nordic, Baltic and British leaders have been gathering in Stockholm, ostensibly to discuss shared future challenges. But commentators think the meeting has a bigger purpose – as part of a British-led strategy to forge a new ‘northern alliance’ in Europe.

In an editorial on Thursday, Dagens Nyheter (DN) writes that behind the headline discussions on pension ages and women in boardrooms, the meeting might have a longer-term strategic purpose, at least for British Prime Minister David Cameron: to forge a long-term alliance between the Northern European countries:

“There’s a risk that David Cameron wants the northern partnership to challenge Brussels,” the pro-EU liberal paper writes.

Britain’s Financial Times offered a similar view, saying that Cameron, who has a long-standing friendship with Swedish PM Fredrik Reinfeldt, was looking to find allies to counterbalance French views on economic management:

“Behind the scenes, this “Northern Alliance” will also debate ways to frustrate a “French model” for the European economy; most of the nine leaders are opposed to stricter regulation and new taxes, notably a Tobin tax on financial transactions,” the FT wrote.

The British financial daily added that the affection was a two-way street, saying that despite French President Nicolas Sarkozy portraying Britain as an outcast, Swedish leaders view Britain as a valuable ally in pushing for pro-growth policies in the EU.

When launching the first Northern Future Forum in London last year, Cameron said “Right across the north of Europe, there stretches an alliance of common interests. At a time when much of Europe is in desperate need of funding economic reform, it makes sense for us to come together for the benefit of all our economies; an avant garde for jobs and growth.”

That Cameron wants to stress his affinity with the Nordic countries and with the Baltic states is in itself not surprising, DN writes, given their relative economic success in recent years.

But it warns that any move to create rival camps in Europe should be resisted.

The British prime minister likes to stress the country’s separation from the rest of the EU, not just in regards to policies but the way they are formatted, it points out.

The leader of the British Tories would like to get out of supranationally binding EU legislation in as many areas as possible, preferring loose and non-binding discussions like the meeting currently taking place in Stockholm, argues the paper.

But, the paper goes on to say, this would not be a good thing at a time when Europe could do with a “larger dose of British and Nordic attitude to trade, business and growth”.

Title: Brits in Sweden to forge northern alliance: paper – The Local ;
URL: http://www.thelocal.se/39024/20120209/

Norska oljepengar växer på Stockholmsbörsen | SvD

image

Norska oljepengar växer på Stockholmsbörsen

29 november 2011 kl 10:48

Norska oljefonden fortsätter att pumpa in miljarder på börsen i Stockholm. Trots att börsen rasat med 22 procent i år har oljefonden ökat sitt portföljvärde med 2,2 miljarder kronor, skriver Dagens Industri.Den statsdirigerade norska oljefonden hade vid senaste årsskiftet aktier värda 47,8 miljarder svenska kronor. I dagsläget har portföljen vuxit till över 50 miljarder svenska kronor. Det gör oljefonden till en lika stor ägare på Stockholmsbörsen som Industrivärden.ABB tillhör ett av de företag som norrmännen fått upp ögonen för, skriver Dagens Industri. Från att inte ha några aktier alls i ABB sitter de nu med en post värd 6,1 miljarder svenska kronor.Det gör ABB till fondens största innehav men också oljefonden till ABB:s tredje största ägare med 2,2 procent av aktierna. Oljefonden har också ökat i SCA. Numera har de en post i skogs- och pappersbolaget värd 4,8 miljarder svenska kronor.Fonden ägs formellt av norska finansdepartementet som överför kapital från statens oljeintäkter till fonden. Medlen investeras uteslutande i utlandet och de 50 miljarder som finns på börsen i Stockholm är en mycket liten summa jämfört med fondens totala marknadsvärde på motsvarande 3 574 miljarder svenska kronor, varav 2 000 miljarder kronor är i aktier.De globalt största innehaven är Royal Dutch Shell på 27,8 miljarder kronor, Nestlé 27,2 miljarder kronor och HSBC Holdings 21,5 miljarder kronor.Aktiespararnas vd Günther Mårder säger till Dagens Industri att han inte ser något problem med att en passiv ägare som oljefonden har betydande innehav i flera bolag på Stockholmsbörsen.

http://www.svd.se/naringsliv/oljefonden-vaxer-pa-stockholmsborsen_6670786.svd

Nätets makt skrämmer opinionsbildarna ¦ Newsmill

image

Ingrid Kampås om Artikelkommentarer
Nätets makt skrämmer opinionsbildarna

Publicerad: 2011-09-30 17:09, Uppdaterad: 2011-09-30 18:09144 millningar
12 kommentarer

Är Sverige ett tigande land där tystnadens spiral härskar och människor inte vågar säga sin åsikt av rädsla för att avvika och bli utstötta? Ett land där de som tidigare hade problemformuleringsprivilegiet nu ser sin makt över ordet smulas mellan fingarna och därför kämpar med näbbar och klor för att få behålla det? Med påföljd att tigandet ökar mer och mer. Ett land där man för att få höra till i gemenskapen sjunger i kör med alla andra istället för att våga stå för det man tycker och i sitt hjärta känner är rätt?
I ett bra tag nu har Newsmill varit en debattsajt där artikelförfattare debatterat stort och smått i de mest skiftande ämnen. Jag har följt sajten varje dag även om jag bara läst de artiklar som intresserat mig, mer tid än så har jag inte. Jag har också själv skrivit några artiklar i ämnen jag känt varit angelägna för mig. Newsmill har enligt min åsikt gjort något stort – nämligen att monopolet på att debattera har tagits ifrån de tongivande i samhället, både inom politik och media, de som ägt det som kallas problemformuleringsprivilegiet, och debattera har istället blivit något som var man och kvinna i det här landet har fått rätt till att göra. Och då bli läst av en stor publik och få en chans att argumentera för sina åsikter och påverka samhällsutvecklingen. Inte bara Newsmill har bidragit till detta utan hela internet har blivit en demokratisk spelplan, öppen för alla medborgare. Helt uppenbart har det varit skrämmande för dem som tidigare suttit med makten över ordet i sin hand. De har fått panik när de inte längre kan sätta dagordningen för vad som ska debatteras. Nätet har skapat en demokrati, en yttrandefrihet de inte kan acceptera för att åsikter som de inte anser vara “rätta” har börjat höras.

Vad debatt och opinionsbildning verkligen är har jag tidigare inte tänkt så mycket över. Man skriver artiklar, får kommentarer och motartiklar. Gott så har jag tänkt. Men nu har jag stött på något som jag har svårt att släppa tankarna på och som jag tror skulle kunna vara givande för många att också tänka över, kanske kunde det rent av startas en debatt om just debatt.
Jag läste nämligen en bok för att recensera den för Borås Tidning. Boken heter Tystnader och tider, samtal med historien. En underbar bok, fylld av lärdom och tankeväckande resonemang. Författaren, professor emerita i historia, Eva Österberg, skriver där om olika typer av tystnad. En aspekt på det är att tystnad inte bara är frånvaro av ljud utan också frånvaro av tal. Människor kan av olika orsaker tiga, antingen påtvingat eller av egen fri vilja. Men min artikel här ska inte handla om tystnader i munkkloster, i diktaturer eller vid dödsbäddar, inte heller om krigsoffers val att tiga för att överleva. Det här ska handla om “tystnadens spiral”, när människor av skräck för att bli utstötta ur en social gemenskap eller bli sedda som avvikande, kanske drabbas av repressalier för att de går mot strömmen, tiger. Det handlar också om att opinion kanske inte alls bildas av debatt om rationella argument utan istället har sin grund i ett tigande från dem som blir rädda när någon annan ryter till ordentligt och på så sätt får fler med sig och att man då börjar tvivla på sin egen åsikt som ju egentligen är tvärtemot. Kanske, kanske, det finns ett tvivel, kanske har de andra rätt, tänker man. Man tiger därför och då ger man de högljudda ännu mer utrymme till att bli ännu mer högljudda och så plötsligt en dag har opinionen vänt. Den officiella, artikulerade, opinionen vill säga. De åsikter som är annorlunda vågar ingen längre yttra, de sägs inte längre högt.
Österberg tar den geniala Kejsarens nya kläder som exempel. Alla ministrar, till och med kungen själv, vet att det inte finns något tyg i bedragarnas vävstol. Men de vågar inget säga. Tänk om de inte skulle duga till sitt ämbete? Tänk om någon skulle tro att man är dum? Eller ond och elak? Rädslan att göra bort sig, att bli utstött, tar överhanden och rationella och kloka människor, till och med den gamle vise ministern litar inte längre på sina egna ögon och sitt eget hjärta, utan faller in i hopen av ja-sägare. Det håller på så här ända tills kungen går i paraden och ett litet barn, som ju inte har ett ämbete att förlora, ljudligt påpekar att kungen är naken.
Sådana här historier har många motsvarigheter i verkligheten. I politiska system, i företag och i offentlig förvaltning. Någon gång kommer det ett “barn”, en så kallad whistle-blower, som säger ifrån. Men de riskerar på grund av att de ser sin moral som personlig och viktig och har sådan rättskänsla att de måste säga ifrån, tyvärr att stötas ut, och gör det ofta också. Om de inte lyckas vända opinionen vill säga. När deras röst blir hög nog måste andra erkänna att den som säger ifrån kan ha rätt. Som fallet var i det som senare skulle bli lex Sarah. En undersköterska slog till sist larm om missförhållanden i vården och plötsligt ville ingen säga annat än att det hon sade var viktigt, så viktigt att man till och med ville stifta en lag. Sarah Wägnert klarade det, hon bröt tystnadens spiral.
På senare tid har en stor debatt startat om det man döpt till nät-hat. Några tidningar har stängt av kommenteringsmöjligheterna. Bland annat Dagens Nyheter. Ett av argumenten för det är att man vill stoppa detta så kallade nät-hat som man menar kan leda till att galningar som Breivik kan få näring för sina idéer och att ett fientligt debattklimat kan skapas som fortplantar sig själv och då bara ökar och ökar. Jag tror inte på detta motiv. Snarare tror jag som jag skrev ovan, att vissa opinionsbildare inte kan ta att de förlorat sitt problemformuleringsprivilegium, de ser det smulas mellan fingrarna och får panik när den allmänne medborgaren inte låter dem hållas, inte instämmer i deras tyckande, inte har samma åsikter som de har.
I flera år nu har jag läst kommentarer på många artiklar i DN, Svenska Dagbladet, Newsmill, Expressen och Aftonbladet. Det är sällan jag sett någon hatisk kommentar. Jag menar nu riktigt hatisk eller uppmanande till brott. Alla kommentarer är inte välformulerade, det medges. Och alla följer inte main-streamtyckandet som de officiella opinionsbildarna har. Men även Olle som kör lastbil och Lena som städar på kontor, de som har hedervärda och viktiga jobb som någon måste utföra i ett samhälle, måste få uttrycka en åsikt även om de inte fått en utbildning som lärt dem att skriva snitsigt och elegant. Precis som en artikelförfattare på Newsmill kan vara frustrerad över något, till exempel betygssystem eller ubåtskränkningar (två av dagens Newsmilltexter) så är Olle och Lena frustrerade över många saker. De måste också få säga sin mening i ett demokratiskt samhälle. Och de måste få lov att vara anonyma. Tyvärr. Just på grund av den utstötning som drabbar den som har “fel” åsikter. Tyvärr igen – opinionsklimatet i det här landet är sådant att inte alla människor vågar ha helt motpols åsikter mot de mest etablerade tänkesätten. Och det gäller inte bara Olle och Lena, även människor med en position i samhället beter sig så här. För att citera Österberg: “Människor hyser ofta en längtan efter att vara accepterade i det de tror är de rätta kretsarna. I denna sin åstundan drivs de ibland så långt att de förnekar sitt samvete och sitt omdöme. De förtiger sina egna åsikter och smälter in i en kollektiv feghet.” Människor är alltså rädda att bli utstötta eller sedda som onda eller dumma om de säger sin åsikt. Men att kasta på dem epitetet nät-hatare är att tysta dem ännu mer.
Så hurdant är debattklimatet i det här landet? Lever vi i en konsensuskultur som är större än vi vill erkänna? Är Sverige ett tigandets land? Lever vi i ett land med en massa nakna kejsare där få vågar påstå att de enligt deras åsikt är nakna och inte har några vackra kläder?
Jag har inte svaren här. Jag ställer bara frågorna. Till eftertanke för den som har lust att svara.

http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/30/n-tets-makt-skr-mmer-opinionsbildarna

EU-kommissionen föreslås få vetorätt över gränskontroller ¦ Politiskt Inkorrekt

image

EU-kommissionen föreslås få vetorätt över gränskontroller

EU-FEDERALISM

Ett förslag om en ny lag som ger EU-kommissionen vetorätt över de enskilda länderna i beslut som rör gränskontroller läggs under september fram av den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström. Förslaget är Bryssels svar på Danmarks beslut om skärpt gränsbevakning. EU visar nu att man inte drar sig för att på bästa sovjetiska politbyråmanér tala maktspråk för att förmå trotsiga politiker i lydstaterna att rätta in sig i ledet.
Gammelmedia har på sedvanligt sätt svårt att rapportera neutralt. Svenska Dagbladet beskriver beslutet om ökade gränskontroller som ett gisslandrama, något som ”den danska regeringen tvingades till av Dansk Folkeparti”. De skriver också att skälet för skärpningen ”påstods” vara att möta den gränsöverskridande kriminaliteten med narkotika och vapen och misstänkliggör därmed DF för att ha en dold agenda. Vad SvD däremot och mycket avsiktligt väljer att inte vidarerapportera är att nyheten om vetoförslaget mötts av starkt negativa reaktioner från danska partiföreträdare från vänster till höger.
Vidare skriver SvD att de danska gränskontrollerna ”utlöste kraftiga reaktioner från EU” men man menar då inte från EU:s medborgare utan från den federalistiska eliten såsom kommissionens ordförande José Manuel Barroso och vår egen kommissionär och Sverige-utförsäljare Cecilia Malmström. Barroso och Malmström gör gällande att de extra kontroller som Danmark nu inför strider mot Schengen-avtalet och EU-traktaten. Det är förstås rent svammel eftersom det lagförslag som nu läggs i så fall inte skulle behövas och Danmark skulle kunna stoppas med redan befintliga regelverk. I stället handlar det om att skicka maktsignaler och kringskära de enskilda ländernas suveränitet ytterligare om de inte fogar sig.
I SvD pladdrar man sedan vidare om att det kring det danska beslutet ”finns en förståelig oro i Öresundsregionen eftersom tiotusentals människor pendlar mellan Sverige och Danmark varje dag”. Återigen är det inte vad svensken och dansken på gatan känner som redogörs för, utan den oro utrikeminister Carl Bildt uttryckte när han träffade sin danska kollega Lene Espersen i juni.
Mer konkret innebär det nya lagförslaget att ett medlemsland bara ska kunna besluta om extra gränskontroller i samband med en fotbollsmatch eller ett större politiskt möte eller vid ett angrepp, en epidemi eller en naturkatastrof. Och det ska bara kunna gälla i mellan fem och 30 dagar. I Bryssel anser man alltså att en buss bråkiga fotbollssupporters vid några enstaka tillfällen utgör ett större hot mot länderna än en ständigt pågående grov organiserad gränsöverskridande brottslighet.
I Danmark är valrörelsen i full gång och nyheten om ett förslag som detta där EU talar maktspråk och straffar danskarna genom att på ett förnedrande sätt smiska dem på fingrarna kan nog ge Dansk Folkeparti några extra procentenheter i valspurten. Partiets vice ordförande Peter Skaarup säger till den danska tidningen Politiken att de kommer göra allt för att bekämpa den föreslagna lagändringen:
– Jag är mållös över EU. Att de vill tilltvinga sig ännu mera makt på detta område som länderna själv måste få råda över.

http://politisktinkorrekt.info/2011/09/06/cecilia-malmstrom-vill-ge-eu-vetoratt-om-granskontroller/

Siv Jensen: Mitt parti har inget gemensamt med Sverigedemokraterna ¦ Newsmill

image

Siv Jensen om attackerna i Norge

Publicerad: 2011-08-10 10:08, Uppdaterad: 2011-08-10 10:08

Jag har väldigt svårt att förstå varför Anders Behring Breivik gick med i mitt parti, men desto lättare att förstå varför han lämnade det. Fremskrittspartiet är varken emot invandring eller islam och därför reagerar jag kraftigt när folk vill placera oss i samma fack som Sverigedemokraterna. Det skriver Siv Jensen, Fremskrittspartiets ledare, exklusivt för Newsmill.

22. juli 2011 vil for all fremtid så som en av de aller mørkeste dagene i Norge. Vårt lille land ble utsatt for det alvorligste terrorangrep utført på norsk jord noen sinne. Antall ofre er så høyt at de fleste har problemer med å fatte at et menneske – av kjøtt og blod – kan begå slike ekstremvoldelige og forferdelige handlinger mot andre mennesker. Ondskapens ansikt i Norge var en ressurssterk hvit, blond, islamhatende 32 åring vokst opp på beste vestkant i Oslo. De bruddstykker av manifestet som har vært gjengitt i media fremviser en absurd, paranoid og vanvittig miks av hat mot det samfunnet han var en del av. Den livsfarlige og giftige miksturen han brukte flere år på å brygge og planlegge resulterte til slutt i at 77 uskyldige mennesker brått og voldsomt ble frarøvet livet.
Når dette skrives har det gått over to uker siden tragedien. Norge er fremdeles et land preget av dyp sorg, men samtidig har vi hedret ofrene gjennom den spontane folkereisningen mot hatet, volden og ekstremismen terroristen representerte. Terroristen svek sitt land, mens det norske folk hedret det og viste for hele verden hvilke verdier det norske samfunnet er tuftet på og skal være tuftet på også i fremtiden. Statsminister Jens Stoltenberg har vært en fremragende statsleder gjennom den tunge tiden, og han har satt ord på det på måter som er dekkende for hele befolkningen. Vi må møte terrorismen med enda mer demokrati og åpenhet, sa han. Fra venstre til høyre i Stortinget stiller vi oss bak dette. For en tid nå har vi latt de heteste debattene og de politiske skillelinjene ligge. Men, snart vil vi igjen gjenoppta den vanlige politiske debatten. Det skylder vi ikke minst ofrene å gjøre.

Terroristen sa at dette var et angrep på Arbeiderpartiet og AUF, men et samlet politisk miljø og befolkning i Norge svarte med at dette var et angrep på det demokratiske systemet og på de verdier som holder samfunnet vårt oppe som sådan. De politiske diskusjonene vil snart farge hverdagen igjen, og selv om ikke terroristene skal få bestemme den politiske dagsorden i Norge, er jeg ganske sikker på at tonen i de politiske debattene vil ha et enda større innslag av toleranse og konstruktivitet enn tidligere. Dette er av det gode.
Noen debatter er vanskeligere enn andre, og det skal vi være klar over. Innvandrings – og integreringsdebatter er krevende, ikke minst fordi de så direkte involverer mennesker. Debatter som involverer islam involverer religion og er på samme måte krevende, fordi religion er veldig viktig og et følsomt tema for mange av oss mennesker. Vi kan ikke og skal ikke legge et lokk over vanskelige debatter, men vi kan bli bedre på å fokusere på selve kjernen i sakene, i stedet for å male med for sterke farger i vår retorikk. De reelle utfordringene som var før 22. juli 2011 forsvant ikke med denne kvelden. Skyver vi viktige problemstillinger under bordet fordi vi ikke orker å diskutere slikt post Breivik, da svikter vi de mennesker som faktisk møter problemstillingene i sin hverdag og ikke bare gjennom opphetede politiske debatter.
Jeg har fått kjeft av Dansk Folkepartis leder Pia Kjærsgaard fordi jeg har sagt at vi alle må gå i oss selv og se om det er noe vi kunne ha sagt annerledes og for fremtiden unngå å la tonen i debattene overskygge selve kjernen i debattene. For meg spiller det ingen rolle hva Dansk Folkepartis leder synes om meg. Verken jeg eller Fremskrittspartiet har noen relasjoner til dette partiet, og vi kommer for fremtiden heller aldri til å ha noen slike relasjoner. Det er ikke min oppgave som norsk partileder å skulle karakterisere verken Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna eller Sannfinnene for den saks skyld, men jeg reagerer kraftig når enkelte forsøker å sette FrP i bås med disse nevnte partier. FrP har lite eller ingenting til felles med disse partiene, vi har i motsetning til disse tre vårt ideologiske utgangspunkt i den klassiske liberalismen, og FrP er verken i mot innvandring eller i mot islam.
FrPs handlingsprogram er på 90 sider. 2 av disse sidene handler om innvandringspolitikk. Vi mener at Norge fortsatt skal være et land med dører som både kan åpnes og lukkes, og ikke bare lukkes. I tillegg mener vi at Islam på lik linje med de andre verdensreligionene har en plass i det norske samfunnet. Og la det være sagt en gang for alle: Det er forskjell på islam og den politiske radikale islamismen. Førstnevnte beskyttes av religionsfriheten, sistnevnte må vi gå i rette med, enten vi definerer oss som en liberaler, konservativ eller sosialdemokrat – rett og slett fordi det er en ideologi som utfordrer selve fundamentet i det samfunnet vi slår ring om.
Jeg blir trist, sint og flau over at terroristen Anders Behring Breivik en gang var medlem av Fremskrittspartiet. Partimedlemmer som møtte ham har få minner om ham. Han var en ung, beskjeden mann som ikke gjorde særlig inntrykk på noen av dem. I 2006 forlot han partiet og må naturligvis ha gjennomgått en ekstrem radikalisering etter dette. Hans handlinger og ideer står i sterk kontrast til FrPs politiske løsninger, ideologiske utgangspunkt, verdier og menneskesyn. FrP er et pragmatisk politisk parti som er inspirert av de demokratiske og humanitære ideer som ligger forankret i den klassiske liberalismen. Det er vanskelig for meg å forstå hvorfor Breivik meldte seg inn i Fremskrittspartiet, men derimot veldig lett å forstå hvorfor han meldte seg ut igjen. Jeg og flere med meg reagerer på enkelte som har uttalt at de ikke synes det var tilfeldig at han valgte FrP. Det er vel også slik at det ikke var tilfeldig at han valgte FrP bort også da? Folk som deler Breiviks anti-demokratiske absurde marerittaktige analyser og visjoner er det ikke plass for verken i FrP eller i noen av de andre partiene som er representert på Stortinget, og slik skal det fortsatt være for fremtiden.
Breivik siterer den velkjente liberale filosofen John Stuart Mill på sin twitter – konto rett i forkant av sitt feige terrorangrep på uskyldige mennesker, og dette virker fullstendig absurd. Til og med Churchill blander han inn i giftblandingen sin. Den norske filosofen Lars Fredrik Svendsen har lest igjennom manifestet og plukket det fra hverandre. Svendsen mener at det er riktig at Breivik sannsynligvis har lest mye, men at han har forstått lite.
Den eneste ansvarlige for Breiviks grusomme handlinger er Breivik selv. Han er, som noen har påpekt, et speilbilde av jihadistene, av sine egne påståtte erkefiender. Ekstremister – enten de bærer det røde hammer og sigd – flagget, hakekorsflagget, eller det feberaktige, forvrengte anti-muslimske budskapet til en blond etnisk norsk selverklært kriger som Breivik – er alle farlige på hvert sitt vis og må konfronteres.
Dagen etter terrorangrepene uttalte den unge AUF – jenta Helle Gannestad det som etter hvert ble ordene som hele nasjonen trykket til sitt hjerte: Når en mann kan forårsake så mye ondt – tenk hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen. Et samlet Norge stiller seg bak dette budskapet. Intoleranse, ekstremisme og vold vil ikke bli akseptert og har ikke en plass i det norske samfunnet. Det er et vitnesbyrd om styrken i vårt politiske system at vi alle – uavhengig av politisk ståsted og bakgrunn for øvrig – er enige om at Breivik og det han representerte skal bli møtt med mer av det han hatet mest av alt: demokrati, kjærlighet og åpenhet.

http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/10/siv-jensen-mitt-parti-har-inget-gemensamt-med-sverigedemokraterna

Islamophobia and Mass Murder

image

Islamofobi og massemord

Mark Steyn   

    I have been away from the Internet for the weekend, and return to find myself being fitted out for a supporting role in Friday’s evil slaughter in Norway. The mass murderer Breivik published a 1,500-page “manifesto.” It quotes me, as well as several friends of NR — Theodore Dalrymple, Daniel Pipes, Roger Scruton, Melanie Phillips, Daniel Hannan (plus various pieces from NR by Rod Dreher and others) — and many other people, including Churchill, Gandhi, Orwell, Jefferson, John Locke, Edmund Burke, Bernard Shaw, Mark Twain, not to mention the U.S. Declaration of Independence.* Those new “hate speech” codes the Left is already clamoring for might find it easier just to list the authors Europeans will still be allowed to read.
It is unclear how seriously this “manifesto” should be taken. Parts of it simply cut and paste chunks of the last big killer “manifesto” by Ted Kaczynski, with the occasional [insert-your-cause-here] word substitute replacing the Unabomber’s obsessions with Breivik’s. This would seem an odd technique to use for a sincerely meant political statement. The entire document is strangely anglocentric – in among the citations of NR and The Washington Times, there’s not a lot about Norway.
Nevertheless, Breivik’s manifesto seems to be determining the narrative in the anglophone media. The opening sentence from USA Today:
So, if a blonde blue-eyed Aryan Scandinavian kills dozens of other blonde blue-eyed Aryan Scandinavians, that’s now an “Islamophobic” mass murder? As far as we know, not a single Muslim was among the victims. Islamophobia seems an eccentric perspective to apply to this atrocity, and comes close to making the actual dead mere bit players in their own murder. Yet the Associated Press is on board:
Security Beefed Up At UK Mosques After Norway Massacre.

But again: No mosque was targeted in Norway. A member of the country’s second political party gunned down members of its first. But, in the merest evolution of post-9/11 syndrome, Muslims are now the preferred victims even in a story in which they are entirely absent. A Tweeter thinks that “turning this scumbag’s atrocity in Norway into a lesson about how Mark Steyn and his ilk are douchebags seems… opportunistic,” but that’s the least of it. Even by the elastic definitions of “Islamophobia,” the angle being pursued is bizarre and profoundly tasteless: A rambling Internet pdf is trumping the facts on the ground — trumping the specifics of what occurred, and the victims. This man Breivik may think he’s making history and bestriding the geopolitical currents and the clash of civilizations, but in the end he went and shot up his neighbors. Why let his self-aggrandizing bury the reality?
Any of us who write are obliged to weigh our words, and accept the consequences of them. But, when a Norwegian man is citing Locke and Burke as a prelude to gunning down dozens of Norwegian teenagers, he is lost in his own psychoses. Free societies can survive the occasional Breivik. If Norway responds to this as the Left appears to wish, by shriveling even further the bounds of public discourse, freedom will have a tougher time.
[*and Darwin.]

Islamophobia and Mass Murder
in National Review25. juli 2011

http://www.document.no/2011/07/islamofobi-og-massemord/

A Fire Bell in the Night for Norway ¦ Patrick J. Buchanan

image

A Fire Bell in the Night for Norway

By Patrick J. Buchanan

“Like a fire bell in the night,” wrote Thomas Jefferson in 1820, “this momentous question … awakened and filled me with terror. I considered it at once as the knell of the Union.”
Jefferson was writing of the sudden resurgence of the slavery issue in the debate on Missouri’s entry into the Union, as foreshadowing a civil war.
And that massacre in Oslo, where a terrorist detonated a fertilizer bomb to decapitate the government and proceeded to a youth camp to kill 68 children of Norway’s ruling elite, is a fire bell in the night for Europe. For Anders Behring Breivik is no Islamic terrorist.
He was born in Norway and chose as his targets not Muslims whose presence he detests, but the Labor Party leaders who let them into the country, and their children, the future leaders of that party.
Though Breivik is being called insane, that is the wrong word.
Breivik is evil—a cold-blooded, calculating killer—though a deluded man of some intelligence, who in his 1,500-page manifesto reveals a knowledge of the history, culture and politics of Europe.
He admits to his “atrocious” but “necessary” crimes, done, he says, to bring attention to his ideas and advance his cause: a Crusader’s war between the real Europe and the “cultural Marxists” and Muslims they invited in to alter the ethnic character and swamp the culture of the Old Continent.
Specifically, Breivik wanted to kill three-time Prime Minister Gro Harlem Brundtland, the “mother of the nation,” who spoke at the camp on Utoeya Island, but departed before he arrived.
Predictably, the European press is linking Breivik to parties of the populist right that have arisen to oppose multiculturalism and immigration from the Islamic world. Breivik had belonged to the Progress Party, but quit because he found it insufficiently militant.
His writings are now being mined for references to U.S. conservative critics of multiculturalism and open borders. Purpose: demonize the American right, just as the berserker’s attack on Rep. Gabrielle Giffords in Tucson was used to smear Sarah Palin and Timothy McVeigh’s Oklahoma City bombing was used to savage Rush Limbaugh and conservative critics of Big Government.
Guilt by association, which the left condemned when they claimed to be its victims in the Truman-McCarthy era, has been used by the left since it sought to tie the assassination of JFK by a Marxist from the Fair Play for Cuba Committee to the political conservatism of the city of Dallas.
But Europe’s left will encounter difficulty in equating criticism of multiculturalism with neo-Nazism. For Angela Merkel of Germany, Nicolas Sarkozy of France and David Cameron of Britain have all declared multiculturalism a failure. From votes in Switzerland to polls across the continent, Europeans want an end to the wearing of burqas and the building of prayer towers in mosques.
The flood of illegal aliens into the Canary Islands from Africa, into Italy from Libya and Tunisia, and into Greece from Turkey has mainstream parties echoing the right. The Schengen Agreement itself, which guarantees open borders within the European Union to all who enter the EU, is under attack.
None of this is to deny the presence of violent actors or neo-Nazis on the European right who bear watching. But, awful as this atrocity was, native born and homegrown terrorism is not the macro-threat to the continent.
That threat comes from a burgeoning Muslim presence in a Europe that has never known mass immigration, its failure to assimilate, its growing alienation, and its sometime sympathy for Islamic militants and terrorists.
Europe faces today an authentic and historic crisis.
With her native-born populations aging, shrinking and dying, Europe’s nations have not discovered how to maintain their prosperity without immigrants. Yet the immigrants who have come—from the Caribbean, Africa, the Middle East, South Asia—have been slow to learn the language and have failed to attain the educational and occupational levels of Europeans. And the welfare states of Europe are breaking under the burden.
Norway, too, needs to wake up. From the first call for help, police needed 90 minutes to get out on the island in the Oslo lake to stop the massacre by the coward, who surrendered as soon as the men with guns arrived. Apparently, Breivik wanted to be around to deliver his declaration of European war in person. Yet, if convicted of the 76 murders, Breivik can, at most, get 21 years, the maximum sentence under Norwegian law.
Norway is a peaceful and progressive country, its leaders say.
Yet Norway sent troops to Afghanistan and has participated in the bombing of Libya, where civilians have been killed and Moammar Gadhafi has himself lost a son and three grandchildren to NATO bombs.
As for a climactic conflict between a once-Christian West and an Islamic world that is growing in numbers and advancing inexorably into Europe for the third time in 14 centuries, on this one, Breivik may be right.
These might be related:

http://buchanan.org/blog/a-fire-bell-in-the-night-for-norway-4810

Anders Behring Breivik: Planlegg propagandasak

image

image

Planlegg propagandasak
Av Johan Brox
Mandag 25. juli, 2011

«Hugs, rettssaka er (frå vår ståstad) ikkje mot deg, men heller ei rettssak mot regimet», skriv Anders Behring Breivik, mannen som er sikta for å ha sprengt regjeringskvartalet og avretta 86 ungdommar på Utøya, i sitt manifest.
Han publiserte manifestet på internett kort tid før han detonerte bomba ved regjeringskvartalet. Delar av skriveriane er kopiert frå den amerikanske Una-bomberen sitt manifest frå 1995.
Vil krevje makta
I sine retningslinjer for andre «tempelriddarar» skildrar Breivik korleis terroraksjonar best skal utførast og korleis rettssaka etterpå skal snus til å verte eit PR-show for Breiviks høgreekstreme program.
Breivik ventar å verte funne skuldig i drapa. Han skal likevel ha erklært seg uskuldig i brotsverk, av di drapa i hans meining er moglege å rettferdiggjere i kampen mot Islam og vestlege medløparar. Han skal fortelje retten at drapet på dei til saman 92 verjelause menneska var «sjølvforsvar, gjennom eit forkjøpsangrep».
I rettssaka skal Breivik krevje at Stortinget gjev opp kontrollen av landet til eit rådsorgan av «dei 20 mest dedikerte og pålitelege konservative / patriotiske leiarar i landet». Han skal krevje tid til å etablere unntakstilstand og ein lojal hær av om lag 2000 soldatar.
Breivik syner stor sjølvinnsikt i manifestet: «Når du er ferdig med å presentere krava dine, vil dommarane og publikum etter alt å døme le rumpa av seg og nedlate deg for å vere latterleg».
Alt dette skal Breivik ta med største ro, for å la den langsiktige bodskapen sive inn.
«Ved å presentere dei følgjande skuldingane og krava i største alvor, førebur vi alle som lyttar for konfliktane og scenaria som kjem. Dei vil le i dag, men i bakhovudet vil dei ha ein smule frykt, respekt og beundring for vår sak og den alternative autoriteten vi utgjer».
– Treng samd advokat
Alle Breiviks rørsler stadfestar at han følgjer retningslinjene i sitt eige manifest til punkt og prikke. Sjølve terroraksjonen var òg heilt i tråd med Breviks program (sjå undersak).
n Han overgav seg utan motstand til politiet, for å få ei rettssak.
n Han har erklært å stå bak terroraksjonen.
n Han bad om eit ope fengslingsmøte, for å få kringkasta sitt program.
n Han bad om ein spesifikk advokat, Geir Lippestad, til å forsvare seg.
I manifestet ber Breivik innstendig sine meiningsfeller om å aktivt leite etter ein «nasjonalistisk orientert» advokat.
Advokaten treng ikkje skrive under på Breiviks metodar (massedrap), men må vere «villig til å hjelpe deg ideologisk» ved å mellom anna gje terroristen ein tempelridder-uniform han kan ha på seg under rettssaka og byggje ein sak mot «regimet».
Lippestad er tidlegare kjent for å ha forsvart Ole Nicolai Kvisler, som i 2001 vart dømt for det rasistisk motiverte drapet på Benjamin Hermansen.
Klassekampen har ikkje lukkast i å få ein kommentar frå Lippestad om kva han tykkjer om å verte karakterisert slik av Breivik, eller om han vil gå med på Breiviks krav. Til NRK seier Lippestad at han ikkje veit kvifor Breivk ba om nettopp han.
Krev å lese opp manifest
Eit av Breiviks krav til ein skikka advokat, er å la Breivik lese opp sine innleiande og avsluttande fråsegner til retten.
I fråsegna samanliknar han seg med Sitting Bull og andre indianarhøvdingar som kjempa mot utalandske imperialistar. Breivik trur alle muslimar vil innføre sharia, og at det er kristnes plikt å kjempe mot.
Slik han ser det har Europa vore i borgarkrig sidan 1999, då vestlege Nato-styrkar kjempa mot kristne serbarar for å verje muslimske kosovoalbanarar. Han ser for seg ein tre-fasa krig kor muslimane gradvis vil forplante seg til å stå for halvparten av Europas befolkning innan 2083.

Fleire høgreekstreme har spurt seg om kvifor han gjekk til åtak på «nordmenn» og ikkje direkte på muslimane. Brevik svarar på dette i manifestet: Slik han ser det er muslimane «ville dyr», som ikkje kan skilje mellom rett og gale. Heller bør kristne gå til åtak på «multikulturalistar» og andre vestlege som tillet muslimsk innvandring, skriv Breivik.

http://www.klassekampen.no/59090/article/item/null/planlegg-propagandasak

Roland Huntford ¦Det blinda Sverige

image

anders streifeldt
                                      
        Den engelske författaren Roland Huntford skrev redan 1970 boken; Det blinda Sverige, där han benämner den
svenska medel och överklassen som obildad och utan kultur.Det är också hans förklaring till varför Sverige
saknar skydd mot oönskade förändringar; landet saknar en intellektuell elit, detta gör Sverige speciellt i Europa.
Han förklarar Sveriges kulturella efterblivenhet med att varken renässansens ideer eller upplysningstidens nådde
Sverige på grund av dess isolerade läge och i grunden totalitära kultur.

Det enda nordiska land som nåddes av de frihetliga europeiska ideerna var Danmark.
Så ser vi ju också att demokratin fungerar bättre där än här. 

¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦¦

        Naturligtvis har Sverige en egen kultur, men den är i grunden inte speciellt europeisk, snarare östeuropeisk,
så har Sverige av tradition alltid varit mer vänt åt öst, än väst.
Roland Huntford menar att Sverige aldrig egentligen tagit sig vidare från medeltiden, utan att auktoritets-
troendet och underdånigheten fortfarande finns hos svenskarna.

Läs gärna Huntfords bok, den finns på många bibliotek.
Jag lovar dig att Du kommer att se med nya ögon, på det märkliga land som kallas Sverige.     
       
PI

Hurtigrute-TV til Danmark

image

image

Mange møtte den direktesendte Hurtigruten på kaia i Tromsø.

Hurtigrute-TV til Danmark
Også danske TV-seere skal nå få nyte Hurtigrutens ferd fra Bergen til Kirkenes.

Torill Ustad Stav

Publisert 19.07.2011 12:51
Oppdatert 19.07.2011 13:16

«Tre millioner nordmenn kan ikke ta feil» skriver den danske avisen Business, og forteller at deler av hurtigrutesendingen til NRK nå skal vises på danske TV-skjermer.

Nå skal et tolv timer langt sammendrag vises på dansk TV. Når sendingen skal gå er ikke kjent. Den 134 timer lange direktesendte reisen fra Bergen til Kirkenes fikk norske seere til å flokke seg foran TV-skjermer og datamaskiner.

http://m.nrk.no/m/artikkel.jsp?art_id=17718233